Debattartikel: Regeringen måste ge välfärden besked nu

Alla Sveriges regioner och många kommuner befinner sig just nu i ett läge där de, om de skulle följa gällande lagstiftning, måste genomföra orimligt stora neddragningar. Samtidigt har de flesta kommuner och regioner flera år av starka resultat i ryggen. Och när de ekonomiska förutsättningarna på kort sikt är sämre än någon gång under 2000-talet, är utmaningarna att hitta kompetent arbetskraft till välfärden också större än någonsin. Konkurrensen om arbetskraft är stor, då även staten och näringslivet har stora behov av arbetskraft för att klara vårt försvar och den nödvändiga och gröna omställningen av industrin.

Regioner och kommuner tvingas nu, i skenet av arbetskraftsbehovet, kortsiktigt att dra ner på verksamhet och minska antalet anställda för att lösa effekterna av den snabbt uppkomna och historiskt höga inflationen. Om staten inte skjuter till stora generella statsbidrag i budgetpropositionen för 2024 kommer stora neddragningar att behöva göras i de flesta regioner och många kommuner. Det kommer ge negativa konsekvenser på lång sikt. Ett annat alternativ är naturligtvis att många kommuner och regioner höjer kommunalskatten. En höjning av den slår på även låginkomsttagare och riskerar att påverka arbetskraftsutbudet negativt.

Vad kan då regeringen ytterligare göra för att värna välfärden och underlätta den svåra situationen? Vi ser gemensamt följande fyra helt nödvändiga åtgärder:

1. Regeringen måste snarast ge besked om budgetförutsättningar för kommande år. När beskeden dröjer, blir osäkerheten stor och det går ut över sjukvård, skolor och äldreboenden. Senare budgetbeslut, till följd av sena besked om statsbidrag, riskerar också att leda till ökade sparkrav. Kommuner och regioner gör vad de kan för att invånarna inte ska drabbas. Det behöver regeringen också göra.
   
   
2. Värdesäkra statsbidrag till kommuner och regioner så att de räknas upp med pris- och löneökningar och hänsyn tas till demografin. Statsbidragen värdesäkras i dag inte för inflationen och en ökande befolkning.
   
   
3. Gör ”krisundantag” från budgetreglerna. Om statsbidragen inte höjs rejält kommande år, krävs ett ”krisundantag” från dagens regler om att kommuner och regioner måste budgetera med överskott och att underskott måste återställas inom en treårsperiod.
   
   
4. Gör om de riktade statsbidragen med detaljerade villkor till statsbidrag som är mer långsiktiga och mer generella till sin karaktär. Riktade statsbidrag ger sämre resursanvändning av de offentliga medlen. När pengarna inte ens räcker till att bibehålla ordinarie verksamhet, och staten ändå väljer att ge riktade bidrag till specifika detaljer, tyder det på att man inte har insett allvaret i situationen.   

Kommuner och regioner behöver veta vad som gäller för att kortsiktiga neddragningar i välfärdsverksamheterna ska kunna minska och till och med undvikas. 

Heike Erkers, ordförande Akademikerförbundet SSR

Anders Henriksson, ordförande Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)

Kristina Hultman, ordförande i Akademikeralliansens representantskap

Johanna Jaara Åstrand, ordförande Sveriges Lärare

Veronica Magnusson, ordförande Vision

Malin Ragnegård, ordförande Kommunal

Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet