Halvhalt inför hösten

Efter en extremt regnig maj här i Västerbotten kom så midsommar och semestertider. Även om det inte blev någon badsommar här uppe i norr så blev det i alla fall ljusa sommarnätter, jordgubbar och vila. Nu drar snart höstterminen igång, så jag tänkte att det kunde vara dags att göra en kort summering av läget i några olika aktuella frågor, som en halvhalt inför fortsättningen.

Vi kan väl börja med nåt som påverkar alla och som de flesta brukar vara intresserade av - löneförhandlingarna. De centrala parterna kom för flera år sen överens om att den traditionella lönerevisionen skulle ersättas av lönesättande samtal. Istället för att löneökningarna bestäms efter förhandling mellan arbetsgivaren (prefekter och personalavdelningen) och det lokala facket så ska löneökningen bestämmas i ett samtal mellan chefen och varje anställd, öga mot öga. Det här infördes för flera år sen inom övrig statlig sektor, men universiteten fick dispens några år.
På SLU har vi gradvis infört det här, steg för steg, för att lära oss vad som fungerar och inte. Först bara en avdelning på en institution i Umeå, sen fler enheter, alla dekaner och prefekter, professorer i Umeå, osv. Principen har varit att den som ska hålla ett lönesättande samtal som chef, först ska ha haft det med sin egen chef. I höst är det ett stort antal institutioner och även hela avdelningar inom admin som kommer ha lönesättande samtal. Om allt fungerar som tänkt så är det här näst sista steget. Från och med nästa höst, 2016, ska hela SLU ha lönesättande samtal. Det finns några få undantag, framförallt doktoranderna som kommer fortsätta ha sin doktorandstege.

Sen finns det frågor som påverkar färre men som ändå tar väldigt mycket av den fackliga tiden, och där ligger UDS i topp. Vi har ägnat oerhört mycket tid under de senaste ett och ett halvt åren åt att få UDS att lägga scheman som både är lagliga och följer det lokala arbetstidsavtalet. Nu är vi nästan där och samtidigt har UDS investerat i ett nytt schemaläggningsprogram. Vi får väl se under hösten hur det fungerar. Det som också återstår är att kontrollera i efterhand så att schemaläggningen under 2014 verkligen blev rätt när det gäller arbetstid och lediga dagar, så att ingen arbetat mer än de fått betalt för och dessutom fått ut alla de lediga dagar de har rätt till. Det är ett synnerligen mödosamt arbete att pussla ihop alla scheman för hela året och sen kontrollräkna allting.

Ett annat svårt arbete gäller regleringen av arbetstider och reseersättningar för fältarbetet vid institutionen för Akvatiska resurser. När Akvatiska inlemmades i SLU så hade man med sig ett regelverk från Fiskeriverket. Planen var att så snart som möligt se över det och harmonisera det med reglerna för allt annat fältarbete inom SLU. Det har visat sig vara svårare än väntat, men i höst måste vi få ordning på detta. Problemet är egentligen inte att Akvatiska hade ett för generöst avtal utan att SLU i övrigt har alldeles för dålig reglering av villkoren vid fältarbete. Det är som om fältarbete betraktas som något slags trevlig fritidssysselsättning, som att man är ute och hajkar med scouterna, på utflykt i skog och mark, istället för att hantera det som man gör inom annan yrkesverksamhet.
Fältarbete är lika mycket arbete som det som utförs på laboratorier eller på kontor, och arbetsgivaren har samma skyldigheter att ordna en dräglig arbetsplats. Som anställd har man exempelvis rätt att kunna tvätta händerna innan man äter lunch, att kunna värma mat, att kunna äta lunch i torrt och uppvärmt utrymme, att kunna gå på toaletten, att kunna tvätta händerna efter toalettbesök, att kunna byta blöta kläder mot torra, osv. Och om man måste övernatta så har man rätt att ha normal boendestandard. Om arbetsgivaren av någon anledning måste göra avsteg från det man har rätt till, så ska det kompenseras ekonomiskt. Vi utför arbete åt en statlig arbetsgivare, det är inte en hobby det handlar om.

Den sista punkten gäller det som vårterminen avslutades med, nämligen beslutet om "finansiering om högre anställningar" som blev precis den antiklimax. Varken styrelsen eller rektor vågade ta ett framsynt, proaktivt beslut som visar att man bryr sig om den viktiga, seniora forskande personalen, utan det blev knappt ens en tummetott. Vi har alltså den märkliga situationen att den personal som är kärnan i kärnverksamheten, alla de forskare-lärare som är kittet i SLU:s forskning och undervisning, har sämre trygghet i sina anställningar än all annan personal vid SLU. Formellt är de naturligtvis anställda tillsvidare, men måste själva ragga forskningsmedel till sin lön. Misslyckas de, ja då beklagar sig prefekterna men säger ändå upp dem.

Nu har vi en ny rektor, Peter Högberg. Han var med om att införa garanterad delfinansiering av lönen med statsanslag vid sin egen institution för många år sen, och har sen hållit fast vid den principen som både prefekt och dekan, eftersom han har sett hur det har gynnat forskningen. De forskare som studerat hur anställningsvillkoren påverkar forskningen ger honom dessutom rätt. Framgångsrika forskningsmiljöer präglas av att forskarna känner sig trygga nog att våga chansa även på vilda idéer. Hot om att få sparken om man inte lyckas ragga forskningsmedel fungerar inte i längden. Peter är målmedveten och viljestark, både som forskare och chef. En del skulle nog säga envis. Det skulle förvåna mig om han inte till sist lyckas införa ett liknande system inom hela SLU. Jag kommer i alla fall göra vad jag kan för att stötta alla sådana initiativ.

/Lunkan

PS. Halvhalt är ett uttryck som används inom ridning. Det innebär att man för ett kort ögonblick gör som om man nästan tänkte göra halt, för att väcka hästens uppmärksamhet precis innan man ger ett nytt kommando.