När det inte fungerar

Vad ska man egentligen göra när en arbetsplats inte fungerar? När arbetsmiljön är dålig. Och vems ansvar är det att agera? 

Under de senaste åren har jag vid flera tillfällen varit tvungen att konstatera att det (återigen) är problem på någon av SLUs många institutioner, avdelningar eller enheter. Anställda mår dåligt, det är konflikter mellan anställda eller mellan anställda och chefer, osv. När anställda kommer till oss så blir ofta det första svaret "du måste prata med ditt skyddsombud" därför att arbetsmiljöfrågor ska primärt hanteras av skyddsombuden och inte av facken. Men ofta kommer ärendet tillbaka till oss. Det kan vara så att det inte finns något skyddsombud, eller skyddsombudet har uppmärksammat arbetsgivaren på problemen men ingenting händer. Arbetsmiljön är nämligen arbetsgivarens ansvar. Det är chefen som ska se till att det är en bra arbetsmiljö på den enhet hen är chef för. 

Ibland har arbetsgivaren faktiskt agerat, men inte för att lösa problemen utan man bestraffar på olika sätt det skyddsombud som slagit larm för att få hen att bli tyst eller övertygar en "besvärlig" anställd att sluta genom att erbjuda "an offer you can't resist" - man köper ut personen. Så vad ska man göra när det inte fungerar?

Jag är inte överdrivet sportintresserad men i och med att jag bor mitt emellan Umeå och Skellefteå, mitt emellan Björklöven och AIK (Skellefteås alltså), så går det inte att undvika att bli informerad om vad som händer på sportfronten emellanåt. Och det finns faktiskt en positiv sak i detta. Lokala media rapporterar kontinuerligt, året runt, om hur det fungerar i lagen, hur man funderar kring rekryteringar, hur man agerar när det inte fungerar resultatmässigt, osv, och det ger en bra bild av hur klubbarnas ledningar fungerar. 

Så vad gör en klubb när det inte fungerar som tänkt, när laget inte presterar på den nivå man hoppades på? Det man inte gör är att börja sparka spelare. Det gör man bara i undantagsfall. Det man gör är att klubbledningen byter ut tränaren, coachen. Inte nödvändigtvis därför att coachen är en dålig coach, utan därför att coach och spelare inte fungerar bra ihop och något måste göras. 
"Vi tycker att X är en duktig tränare men just nu behöver laget en omstart, nånting som får laget att fungera bättre ihop, och då tror vi att det här är en nödvändig åtgärd."

Hur gör SLU? Ledningen byter väldigt sällan ut chefer utan man låter hellre chefer sparka "spelare". Trots att ansvaret för arbetsmiljön ligger hos cheferna.

Jag har varit fackligt engagerad sedan mitten av 1980-talet. I början bara lite grand eftersom jag hade fullt upp med mina forskarstudier, men efter disputationen 1989 har jag ägnat 40-60% av min tid åt fackliga frågor. Under alla dessa år har det bara hänt vid ett fåtal tillfällen att man flyttat på chefer när det varit problem under dessa chefer, och då har man oftast flyttat personerna snett uppåt. Och oftast har det krävts månader och år av påtryckningar från facken och från skyddsombud innan nånting har hänt. 

På SLU är det praxis att när det blir problem på en enhet så sparkar coachen spelare med klubbledningens stöd, istället för att klubbledningen sparkar coachen. När det inte går att göra detta på ett lagligt sätt, dvs LAS-reglerna om arbetsbrist-uppsägning/sist-in-först-ut då använder man sig av utköp. Coachen förklarar väldigt tydligt för den utpekade spelaren att man inte vill ha hen kvar och erbjuder sedan så förmånliga villkor att hen slutar "frivilligt". 

Jag skulle önska att SLU oftare kunde resonera som en idrottsklubb: "Vi tycker att X är en duktig medarbetare, men just nu tror vi att enhet Y skulle fungera bättre med en annan chef" och byta chef på enheten. En hel del arbetsmiljöproblem skulle undvikas på det sättet.  

Lars Lundqvist Ordförande Saco-föreningen SLU