Om obekvämt arbete

Som en del känner till så pågår det sen ett bra tag tillbaka diskussioner med SLU om hur vi ska reglera ersättningar för obekvämt arbete. Jag ska inte gå in på detaljerna i bakgrunden utan det räcker att konstatera att diskussionen är intimt förknippad med tillkomsten av institutionen för akvatiska resurser för åtta år sen och de lokala avtal de hade när de var en forskningsavdelning vid dåvarande Fiskeriverket. De hade då och har fortfarande mycket arbete i fält, många gånger under ansträngande förhållanden, och i det lokala avtalet vid Fiskeriverket hade man lyckats få till stånd ganska bra ersättningar för den obekvämlighet som fältarbetet ibland innebär. När vi nu diskuterar hur SLUs avtal ska förändras så ger det oss en möjlighet att se över villkoren för allt obekvämt arbete vid SLU.

Men vad är egentligen "obekvämt" arbete? Vad säger de externa regelverken - dvs lagar, förordningar och kollektivavtal - och vad tycker vi lokalt i Saco-föreningen? Till att börja med måste man komma ihåg att det här handlar om vårt arbete, alltså arbetsuppgifter som vi utför inom ramen för vår anställning vid den statliga myndigheten SLU. Vi är anställda av SLU för att göra ett jobb och ibland ingår då beordrat arbete på obekväma tider eller resor som gör att vi måste vara borta inte bara från vår ordinarie arbetsplats utan också hemifrån.  Om man försöker systematisera det hela så handlar "obekvämligheten" i grund och botten om fyra olika saker:

1.           obekväm arbetstid
2.           obekväm förrättning
3.           obekvämt logi
4.           obekväm ledig tid under flerdygnsförrättning

Arbetstid
Om vi börjar med arbetstiden så säger Arbetstidslagen att man som anställd har rätt till minst 11 timmars sammanhängande dygnsvila och att tiden 00.00-05.00 normalt ska ingå i dygnsvilan. Man har också rätt till minst 36 timmars sammanhängande veckovila och den ska normalt förläggas till veckoslut. I kollektivavtal brukar man därför definiera den arbetstid som ligger efter kl 19 på kvällen och fram till kl 6 eller 7 nästa morgon som obekväm arbetstid och samma sak gäller allt arbete på lördagar, söndagar och helgdagar. När ordinarie arbetstid är förlagd till sådan obekväm tid så får man som anställd ett extra lönetillägg, ett så kallat ob-tillägg, utöver den ordinarie lönen. Det här gäller exempelvis personalen i våra stallar och på djursjukhuset, som har schemalagd arbetstid som kan ligga närsomhelst under dygnet och under året, reglerad av det så kallade "listavtalet". För den gruppen finns det redan regelverk som reglerar detta. Det som återstår att lösa är hur anställda som har kontorsarbetstid eller årsarbetstid (forskare-lärare-doktorander) ibland ska kunna beordras att arbeta på obekväm arbetstid och hur detta då ska ersättas.

Om någon däremot beordras att arbeta utanför sin ordinarie arbetstid så ska man istället ha ersättning för övertid. Detta gäller både den personal som har kontorsarbetstid och de som har schemalagd arbetstid enligt "listavtalet" och där finns det redan fungerande regelverk.  För forskare-lärare är däremot regelverket väldigt luddigt och behöver ses över.

Förrättning
En förrättning kan vara obekväm på två olika sätt. Det första handlar om själva förhållandena som arbetet utförs under, exempelvis om utomhusarbete utförs när det är kallt eller dåligt väder, på en båt i sjögång eller i en lokal med extremt dålig arbetsmiljö. Det arbete man utför ersätts i huvudsak genom lönen, dvs de som arbetar i en väldigt obekväm miljö har ofta högre lön än de som gör liknande uppgifter i en mindre obekväm miljö. Men om huvuddelen av ens arbete utförs i exempelvis kontorsmiljö så är ju lönen anpassad till det och då kan man tänka sig att man får extra betalt de gånger arbetet måste utföras i en mycket obekvämare miljö.

Den andra punkten handlar om förhållandena när man har rast under arbetet, alltså det vi normalt kallar lunchrast. Då finns det regler i Arbetsmiljölagstiftningen som säger att man som anställd har rätt att ta rast och äta sin lunch vid ett bord i ett uppvärmt utrymme där det finns tillgång till toalett och möjlighet att tvätta händerna i varmvatten, att torka blöta kläder och skor samt att byta om. Inom många branscher löser man detta genom att ställa upp rastkojor eller provisoriska baracker. Så fungerar det sällan inom SLU.

Många av oss som arbetar vid SLU är intresserade av djur och natur och vistas gärna utomhus på vår fritid, i skogen, på fjället eller till sjöss. Det förklarar sannolikt att arbete i fält på många håll inom SLU ses som ett slags trevliga utflykter, picnics, oavsett om det är inventering av fältförsök eller undervisning i fält. Och skulle det regna så gäller devisen "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" och så förväntas vi sitta i bilen eller ute i regnet och äta den medhavda lunchmackan. Inom andra branscher ersätter man de anställda ekonomiskt för omaket att de har en obekväm rast när det inte går att ordna så att rasten kan tas inomhus. Det är rimligt att samma regler gäller på SLU. 

Logi
När det gäller logi, dvs hur vi övernattar, så är grundregeln att det ska vara normal hotellstandard, alltså ungefär det de flesta har hemma. Normal rumstemperatur, bra säng och tillgång till toalett och dusch som man inte behöver dela med andra än familjemedlemmar. Även här är det rimligt att om detta inte går att ordna så ska de anställda ersättas ekonomiskt för omaket att de övernattar obekvämt.

Ledig tid
Den sista punkten, obekväm ledig tid, är en punkt som har lyfts fram av en hel del medlemmar under senare tid och den äger tillämpning på mycket av den verksamhet vi bedriver vid SLU.

Vid en flerdygnsförrättning är vi borta hemifrån, ibland under ganska lång tid. Var förrättningarna tillbringas varierar från normala civiliserade områden till ren vildmark, långt från bebyggelse och normal infrastruktur.

Exempel på sånt som avgör om den lediga tiden uppfattas som obekväm kan vara om det går att kommunicera med familjen där hemma på ett rimligt sätt, om det finns tillgång till internet, om det finns tillgång till ett samhälle med affär, matservering och annan samhällsservice, om det går att röra sig fritt för att exempelvis motionera och rekreera sig eller om det går att tillbringa den lediga tiden i rimlig avskildhet, avskild från exempelvis kollegor och studenter.

En del anställda ser flerdygnsförrättningar till otillgängliga platser som ett roligt inslag i arbetet medan andra uppfattar det som ett stort besvär, omak och intrång i privatlivet. Även här är det rimligt att anställda kan få ekonomisk ersättning för omaket att de tillbringar sin fritid obekvämt istället för att vara hemma med familj och vänner.

Läget i diskussionerna
Vi har haft flera möten med SLU under hösten och vintern men det har gått väldigt långsamt framåt. Problemet är att SLU i princip bara vill stoppa in några extra paragrafer i reseavtalet, knutna till vistelse på båtar och fartyg, medan vi vill formulera generella regler som gäller allt obekvämt arbete. Det ska inte vara någon skillnad vilken institution man arbetar på eller om fältarbetet sker till lands eller sjöss.

Som jag ser det så måste diskusisonerna/förhandlingarna ske i två steg:
    1) Strukturera problemkomplexet och komma överens om principer
    2) Formulera detta i kollektivavtal och förhandlingsprotokoll

SLU har envisats med att hela tiden gå direkt till steg 2 och presentera utkast till avtalstext innan vi strukturerat problemet eller enats om principerna. I april försökte jag sammanfatta de diskussioner vi haft genom att bryta ner problemkomplexet i dess olika delar, på ungefär samma sätt som det jag presenterat här ovan. Dokumentet skickades över till SLU i början av maj. Vid senaste mötet nu i början av juni svarade SLU med att helt sonika avbryta hela processen. Så just nu är alltså läget i diskussionerna att det inte längre pågår några diskussioner.

Flera av er minns förmodligen den paroll som SLU:s ledning myntade för några år sen: "Ett SLU!" Alla regelverk skulle harmoniseras och det skulle vara samma villkor för alla anställda, oavsett institution, fakultet eller ort. Det var och är en bra princip och den bör gälla även för ersättning i samband med resor och förrättningar. 

Lars Lundqvist
Ordförande Saco-föreningen SLU