Om schemalagd verksamhet

Västerbotten skiljer sig i vissa avseenden markant från Uppland, för att inte tala om Skåne. En av de största skillnaderna är årstidsväxlingarna. Den snabba övergången från vårvinter till sommar i Västerbotten går nästan inte att beskriva. Den måste upplevas.  

Ett normalt år är snön borta den 1 maj. Sen står det ganska still i ungefär två veckor, för att plötsligt gå från spirande vår till försommar inom loppet av en vecka, och efter ytterligare en vecka, i början av juni, är det sommar. Ibland önskar jag att den här snabba reaktionen, det plötsliga uppvaknandet, kunde överföras på SLU, men dessvärre fungerar SLU sällan på det viset. Snarare tvärtom. Det är nog lättare att associera till den gamla visan om hundvalpen av Gullan Bornemark: "Man får ha, tålamod, oj oj oj."  

Ett ärende där tålamodet nu till sist börjar tryta är schemaläggningen av personalen på Universitetsdjursjukhuset, UDS. Eftersom verksamheten pågår dygnet runt, året om, så har inte personalen på UDS kontorstider, utan deras arbetstid regleras av det så kallade "listavtalet" Där regleras bland annat hur man får schemaläggas, men också hur man ska räkna av semesterdagar och sjukdagar, och hur långt i förväg schemana måste vara klara så personalen vet hur de ska arbeta. Vi har till och från under ganska lång tid försökt få UDS att styra upp schemaläggningen och bland annat lägga scheman för längre tid än en månad i taget, men icke. På frågan om varför det inte går att schemalägga längre perioder får vi svaret att "verksamheten är så föränderlig" att det inte går. Vad är det då som är så föränderligt? Jo, personalen är sjuk ibland, VAB:ar oplanerat och vill ibland vara lediga enstaka dagar. Till saken hör att schemana ska vara klara senast en månad innan de börjar gälla, så det man säger är alltså att på UDS klarar man att förutsäga sjukfrånvaro och VAB upptill två månader i förväg, men inte tre. Tänk, i andra verksamheter kan man inte alls förutsäga sjukdom och VAB.  

Problemet är att de korta schemaperioderna gör att man tappar överblick, vilket gör att man då och då schemalägger så att personal inte får sin veckovila och inte heller sina fridagar, dvs motsvarigheten till ledig lördag-söndag för personal med kontorstider. Man lägger alltså scheman som strider både mot det lokala kollektivavtalet och Arbetstidslagen.  

Schemaläggning av arbetstid förekommer även på andra platser inom SLU, även där man kanske inte direkt tänker på det, som inom grundutbildningen. De som undervisar måste naturligtvis vara på plats när undervisningen ska ges. Det normala är ju att man schemalägger den lärarledda undervisningen på kontorstid – måndag-fredag mellan 8 och 16, men det så kallade årsarbetstidsavtalet medger faktiskt att man schemalägger undervisning även kvällar och helger, men då utgår lönetillägg för obekväm arbetstid. I diskussionerna om nytt avtal för sjöförrättning föreslog jag att man kanske borde utöka möjligheterna att schemalägga viss verksamhet kvällar och helger även för forskare-lärare och doktorander, men då betala ut ett ordentligt ob-tillägg för detta. Det skulle kunna lösa en del av problematiken kring Akvas schemaläggning av en del fältpersonal, och det skulle eventuellt kunna lösa en av knutarna kring samverkan mellan UDS och VH:s institution Kliniska vetenskaper. Veterinärer vid KV skulle då kunna schemaläggas av sin egen prefekt för tjänstgöring vid UDS vissa tider. Det skulle också förtydliga för alla vad som gäller när exempelvis doktorander beordras att följa lab-experiment kvällar, nätter och helger, och ge dem rimlig ersättning för de obekväma arbetstiderna.   

Avtalet om årsarbetstid innebär att forskare-lärare inte har skyldighet att befinna sig på arbetsplatsen mellan vissa klockslag måndag-fredag eller att fullgöra ett visst antal arbetstimmar varje vecka, utan istället har man en stor frihet att förlägga sitt arbete på den tid och plats som passar bäst för det arbete som ska utföras. Det enda kravet är egentligen att man sett över hela året arbetar de timmar som avtalet anger. Men frihet för den enskilde forskaren-läraren att på eget initiativ arbeta på en lördag istället för en tisdag innebär inte att arbetsgivaren har rätt att beordra arbete på obekväm tid utan att betala extra för besväret som det kan medföra. Den stora stötestenen blir naturligtvis nivån på ersättningen, men med tanke på principen om "Ett SLU!" bör det vara samma ersättning oavsett om man beordras att arbeta helg på en båt, i ett lab eller på ett djursjukhus, och ersättningen bör rimligen vara kopplad till den grundlön man har.

/Lunkan