Vårens fackliga arbete

I slutet av april är det återigen dags för årsmöte inom Saco vid SLU, och för andra gången är det Saco-föreningen som har årsmöte. Förra året ersattes ju Saco-rådet, där bara ett litet antal representanter från de olika delförbunden fick rösta, av den nya Saco-föreningen, där alla anställda vid SLU som är medlemmar i ett Saco-förbund har rösträtt. Vi vill ju att så många som möjligt ska vilja komma på årsmötet, men väldigt många vid SLU vet förmodligen väldigt lite om det lokala fackliga arbete som hela tiden pågår. Därför tänkte jag försöka berätta om en del av det som pågår.
 
Efter höstens lönerevision följde en period av relativt lugn på den fackliga sidan, bortsett från alla diskussioner och allt strul som hängde samman med "Framtidens SLU".
Men nu börjar allt möjligt sammanfalla tidsmässigt:

• Vi har fått ett första utkast till nytt reseavtal för "sjöförrättning", alltså det fältarbete som utförs framförallt vid institutionen för akvatiska resurser. Ambitionen är att ha avtalet klart före sommaren.
•  Vi är djupt oeniga om hur UDS hanterar rekrytering av ny personal, hur man behandlar befintlig, och hur man hanterar företrädesrätt till återanställning. Vi för därför ständiga diskussioner med personalavdelningen om UDS.
• Vi diskuterar rutiner för hur olika ärenden som ska beslutas av SLU styrelse, rektor, fakultetsnämnder, osv., ska MBL-förhandlas på ett rimligt sätt.
• Vi diskuterar förändringar i avtalet för delpensioner som ska göra det lättare för anställda att få delpension och därigenom kunna gå ner i arbetstid under sina sista arbetsår före 65.
• Vi medverkar i den arbetsgrupp som ska snabbutreda i vilken utsträckning SLU ska finansiera seniora forskares löner med medel från statsanslaget för forskning.
• Vi diskuterar löpande flytten av utbildningar från Skara till Uppsala och hur det ska ske på ett rimligt och humant sätt för de anställda i Skara.

Sen pågår naturligtvis allt det vanliga: förhandlingar om anställningar, anställda som har olika problem, osv, och ovanpå det representation i SLU styrelse, fakultetsnämnderna, Utbildningsnämnden, arbetsmiljökommittéerna, osv. Vid sidan av detta förväntas alla vi fackligt engagerade att sköta våra ordinarie arbeten som lärare, forskare, administratörer, eller vad det nu är vi gör till vardags.
 
Vad är det då som driver oss att arbeta fackligt? Det varierar naturligtvis från person till person, men för egen del handlar det oftast om något så enkelt som ren och skär vrede när anställda behandlas illa av olika "chefer". Det kan vara en fakultetsnämnd som hittar på helt egna regler för de som söker befordran. Eller en prefekt som vill lätta på trycket inför helgen och därför sent på fredag eftermiddag  "informerar" en del av sina anställda om att de ska anmälas övertaliga. Eller ett lönekontor som svarar allmänt ohyfsat på frågor från anställda som tycker att de fått fel lön utbetald. Eller en uppsagd person som av sin prefekt uppmanas att begära semester i efterhand för tid som de arbetat, för att institutionen ska slippa betala ut kvarvarande semesterdagar i pengar. Listan kan göras lång.
 
Det som gör att vi inte ger upp utan fortsätter att gneta och slita är de tillfällen då vi till sist lyckas få SLU att göra rätt. Som i fallet med de fem adjunkter vid VH-fakulteten som sökte befordran i december 2010 (!) och där vi nu, mer än tre år senare, äntligen ser ut att få SLU att göra rätt i åtminstone tre av fem fall. I de återstående två fallen ser det ut som om SLU, återigen, måste få smisk av Överklagandenämnden för att göra rätt.

/Lunkan