Vem äger ditt undervisningsmaterial?

Vem äger ditt undervisningsmaterial? Frågan låter kanske märklig men den blev högaktuell tidigare i höstas när SLU valde att använda filmade föreläsningar som en tidigare anställd hade spelat in. SULF engagerade sig i ärendet och i deras tidning Universitetsläraren redovisas både ärendet samt SULF:s och SLU:s syn på detta med upphovsrätt (https://universitetslararen.se/2021/10/21/slu-fornekar-lararundantaget-vill-anvanda-inspelade-forelasningar/).

Det finns sen slutet på 1940-talet ett så kallat "lärarundantag" som innebär att lärare vid högskolor har lagstadgad personlig rätt till eventuella patenterbara uppfinningar som görs, även om de görs på arbetstid betald av högskolan. Facken har ända från början hävdat att lärarundantaget inte bara gäller patent utan även andra former av skriftliga eller konstnärliga verk, exempelvis undervisningsmaterial som den enskilda läraren själv skapat. Frågan handlar alltså om vem som har upphovsrätten till det vi använder när vi undervisar inom ramen för vår anställning vid SLU.

Upphovsrätt består av två delar: ideell och ekonomisk. Den ideella är generell och automatisk såtillvida att den som exempelvis skriver något automatiskt är upphovsman till det skrivna och äger den ideella upphovsrätten. Den ekonomiska upphovsrätten kan överlåtas på någon annan, exempelvis som när ett bokförlag ger ut en bok som någon skrivit. Det normala är då att man skriver ett avtal som reglerar hur upphovsrätten får användas av någon annan, exempelvis ett bokförlag. Centralt i begreppet upphovsrätt är att endast den som har upphovsrätten har rätt att ändra i det skapade verket. Om jag har skrivit en bok och avtalat med ett förlag som ska publicera boken så äger förlaget ingen rätt att ändra i boken utan mitt tillstånd och godkännande.

SLU fastställde 2017 en "Policy för immateriella rättigheter". Där kringgår man delvis frågan om upphovsrätt genom att införa ett nytt begrepp: Nyttjanderätt.

"Vad gäller undervisningsmaterial som en lärare tar fram i sin anställning, så är denne upphovsman till sådant material. SLU har dock en nyttjanderätt till det undervisningsmaterial som tagits fram inom ramen för anställningen. Nyttjanderätten innebär en rätt för SLU att använda undervisningsmaterialet i SLU:s normala verksamhet och för de undervisningsändamål som kunnat förutses vid undervisningsmaterialets tillkomst.

Nyttjanderätten ger SLU rätt att använda undervisningsmaterial för undervisnings-ändamål och att genomföra nödvändiga ändringar och uppdateringar av materialet. Nyttjanderätten innefattar också en rätt att tillgängliggöra och framställa exemplar, såväl i tryckt som i elektronisk form, samt lagra undervisningsmaterialet."

SLU hävdar alltså i praktiken att SLU automatiskt äger upphovsrätten till det som skapats eftersom man förbehåller sig rätten att både använda och ändra i det som skapats, utan godkännande av den som har skapat verket och därmed har upphovsrätten. Det här är intressant ur flera synvinklar.

SLU har digitalisering som ett av tre fokusområden i sin strategi för åren 2021-2025: "SLU i det digitala samhället". Där lyfts digitalisering av utbildningen fram som en av punkterna och SLU förväntar sig att vi som undervisar ska utnyttja digitaliseringens möjligheter för att kunna "bedriva undervisning på nya sätt i digitala lärmiljöer" och man påpekar att detta kan "ge högre kvalitet än traditionella former av undervisning." Ett av dessa nya sätt är just att spela in lektioner eller föreläsningar.

För några år sen kom det en ny trend inom undervisning och pedagogik, så kallat "Flipped classroom". Istället för lektion i skolan och övningsuppgifter som läxa att göra hemma, så ser eleverna en video med den inspelade lektionen som läxa, och gör övningsuppgifterna tillsammans med läraren på skolan, så eleven kan få hjälp och svar på frågor som dyker upp.

På universitetsnivå innebär det att den klassiska föreläsningen med begränsad tid för frågor ersätts av inspelad föreläsning i någon form och hela den schemalagda lärarledda tiden kan användas för frågor och diskussioner. Det här blev ännu mer aktuellt under corona i samband med att nästan all undervisning gick över till distansundervisning via video.

Så SLU:s strategi vill att vi ska utveckla nya digitala sätt att undervisa samtidigt som policyn för immateriella rättigheter ger SLU fullständig nyttjanderätt till det vi skapar.

Man kan ju undra hur dom tänker sig att policyn immateriella rättigheter ska få lärare att entusiastiskt spela in videofilmer som stöd för undervisningen. Min personliga gissning är att det är helt olika personer som sysslat med policyn för immateriella rättigheter och universitetets strategi och att de som arbetat med policyn för immateriella rättigheter aldrig har undervisat och inte vet hur det fungerar. Hela frågan kompliceras ytterligare av det faktum att universitetslärare har årsarbetstid, så det är svårt att avgöra vad som skapats under arbetstid och under fritid. Som lärare kan jag ju faktiskt välja att använda något som jag skapat på fritiden när jag undervisar och arbetsgivaren har definitivt ingen nyttjanderätt till det som jag skapar på fritiden.

Sen finns det en ytterligare komplikation. En kollega påpekade förtjänstfullt häromdagen att SLU har glömt GDPR! Om läraren syns i bild måste SLU ha lärarens tillstånd för att få visa filmerna offentligt, om det inte finns ett avtal i förväg som reglerar hur detta får ske.

Enligt beslutet om policyn så ska den ses över senast om ett år. Jag tror det vore klokt om SLU:s ledning såg över den redan nu, på en gång. Corona-pandemin är inte över och vi kommer att behöva använda distansundervisning även framöver ibland, och då är det rent idiotiskt att ha en policy för immateriella rättigheter som hämmar utvecklingen av nya former för lärande och undervisning.

Och när policyn ses över är det bra om SLU dels involverar lärare i processen och dels informera facken om den tänkta policyn. Såvitt jag kan se så har den nuvarande policyn aldrig MBL:ats, vilket även det är ganska anmärkningsvärt. Om vi hade fått se policyn tidigare så hade vi kanske kunnat medverka till bättre skrivningar i policyn och därigenom fått SLU att framstå som ett mer modernt universitet och slippa schavottera i pressen som utvecklingsfientligt.

Lars Lundqvist
Ordförande Saco-föreningen SLU