SACO kommenterar forskningsproppen

Det finns många viktiga och intressanta resonemang i forskningspropositionen som visar att regeringen är medveten om högskolans problem.
Man pekar på de svåra villkor som stipendiefinansierade doktorander ibland lever under.
Regeringen aviserar också att åtgärder ska komma, men presenterar inget konkret ännu. Däremot föreslås att utbildningsbidrag för doktorander ska försvinna från den 1 juli 2017 vilket vi anser är positivt; det är tryggast för doktoranden att vara anställd.

Regeringen påtalar också att det behövs tydliga och trygga karriärvägar i högskolan men tyvärr presenterar man inte heller om detta konkreta åtgärder. Vi ser ett generellt problem inom högskolan, också vid Linköpings universitet, med många tillfälligt anställda. Det är viktigt att komma till rätta med detta problem och tydliga karriärvägar kan vara ett viktigt medel.

Forskningens andel räknat av BNP förändras egentligen inte under de närmaste åren. Huvudfrågan i propositionen är fördelningen av forskningsmedel. Här konstaterar vi att andelen basanslag i budgeten för forskning inte kommer att öka. Tvärtom fortsätter basanslagen att vara cirka 43 procent av forskningsbudgeten. Det betyder att vi får ett fortsatt beroende av externfinansiering och därmed fortsatta problem med osäkra anställningar.

När det gäller forskningens innehåll finns en risk att forskare väljer säkra projekt istället för verkligt nytänkande studier. För Linköpings universitets del innebär den fortsatt ganska låga andelen basanslag att vi fortsätter att vara underfinansierade i jämförelse med de andra äldre universiteten. De satsningar som görs riktas till stor del mot vissa utpekade problemområden vilket betyder att den politiska styrningen av forskningen snarare ökar än minskar. Det uppfattar vi som negativt eftersom vi vill värna den fria forskningen och högskolans speciella roll i samhället.

För Saco-S vid LiU,
David Ludvigsson, biträdande professor i historia, och Torbjörn Larsson, professor i optimeringslära