Saco-S vid LiU:s synpunkter på STRUT:en

Saco-S välkomnar utredningen, som är en mycket ambitiös och systematiskt översyn av den svenska högskolevärlden. Det är mycket positivt att utredningen betonar traditionella akademiska värden, såsom kollegialitet och akademisk frihet i forskning och grundutbildning, samt även konstaterar högskolans speciella roll i samhället och samhällsutvecklingen. Vi ser också positivt på att utredningen vill ge högskolan mer långsiktiga planeringsförutsättningar, vilket förhoppningsvis skulle kunna leda till att högskolan kan ta ett tydligare arbetsgivaransvar och inrätta rimliga karriärvägar inom akademin. Vi delar självklart också utredningens uppfattning att alla vetenskapligt kompetenta lärare bör ägna sig åt både grundutbildning och forskning, samt att sambandet mellan grundutbildning och forskning behöver stärkas, framförallt för upprätthålla grundutbildningens kvalitet. Det är också bra att det föreslås att ersättningen för helårsprestationer i grundutbildningen ska tas bort, främst för att den kan skapa felaktiga incitament vid examination.

Men det finns också brister med utredningens förslaget. Den mest grundläggande bristen är att utredningen har mycket goda intentioner vad gäller akademisk frihet, kollegialitet samt sambandet mellan grundutbildning och forskning, samtidigt som den väsentligen saknar förslag till sådana övergripande förändringar av högskolans styrning som skulle säkerställa att dessa intentioner realiseras och kommer kärnverksamheten och enskilda lärare till godo. 

Några specifika kommentarer:

1. Utredningen föreslår ett samlat anslag till utbildning och forskning, med endast en nominell uppdelning av anslaget på utbildning och forskning, samt borttagande av dagens olika ersättningsnivåer för olika utbildningsområden. Detta gör att avgörande beslut om användningen av anslaget ska fattas på högsta nivå inom lärosätet.

Vi anser att detta kan leda till en förskjutning av makten till lärosätets ledningsfunktioner, i praktiken till rektor och central administration, vilket i sin tur riskerar att minska det kollegiala inflytandet över utbildning och forskning.

2. Det är positivt att utredningen betonar sambandet mellan högre utbildning och forskning.

Vi anser dock att det inte finns några förslag i utredningen om hur detta samband ska stärkas, förutom att högskolelagen åter ska reglera att alla vetenskapligt kompetenta lärare normalt ska ägna sig åt både utbildning och forskning. Högskolelagen borde då även ge riktlinjer för fördelningen av arbetsuppgifter för olika kategorier av lärare.

3. Det föreslås i utredningen att det ska inrättas en permanent analysfunktion för högre utbildning och forskning, i form av en expertgrupp.

Vi anser att en sådan grupp huvudsakligen bör vara sammansatt av representanter från akademin. Vi anser också att den bör ha betydande andel internationella ledamöter.

4. Utredningen behandlar forskarutbildningens stora betydelse för den akademiska forskningen och dess avgörande betydelse för kompetensförsörjningen i samhället i stort och speciellt till akademin. Det konstateras också att regering och riksdag på senare år inte formulerat några tydliga mål för forskarutbildningen (till skillnad från 90-talet då tydliga mål ställdes upp). Ändå kommer utredningen inte med några konkreta förslag för forskarutbildningen utan vill väsentligen överlåta till lärosätena själva att dimensionera forskarutbildningen.

Vi anser att det är rimligt att lärosätena får ta ansvar för inom vilka ämnesområden forskarutbildning bedrivs, och för prioriteringen mellan dem, eftersom detta måste styras av lärosätenas egna forskningsinriktningar. Det vore dock lämpligt att varje lärosäte utifrån sin "forskningsram” får i uppdrag att utbilda ett minsta antal "helårsdoktorander", på samma sätt som "utbildningsramen" omfattar ett antal "helårsstudenter". Lärosätet skulle naturligtvis kunna välja att därutöver utbilda ytterligare doktorander.

5. Vi anser att utredningen brister i att den inte mer diskuterar konsekvenserna av den kontinuerliga urholkning av anslagen som produktivitetsavdraget leder till. På sikt kommer modellen med ett bestämt antal “helårsstudenter” vid lärosätet och ett (lärosätesunikt) ersättningsbelopp per helårsstudent, tillsammans med minskande reella anslag till grundutbildningen p.g.a. produktivitetsavdraget, leda till att lärosätena kan tvingas dra ner volymen på "dyra" utbildningar, tex inom teknik, för att istället öka volymen på "billiga" utbildningar.

6. Utredningen betonar det kollegiala styrets betydelse för akademin, men har inga förslag för att stärka det, förutom att högskolelagen justeras för att säkerställa lärarnas inflytande i frågor som rör utbildning och forskning (på samma sätt som studenter redan idag garanteras inflytande).

Vi anser att därutöver borde det kollegiala inflytandet stärkas genom en reglering av vilka kollegiala organ som måste finnas vid lärosätena. (Dock ingick lärosätenas inre organisation och styrning tyvärr inte i utredningens direktiv.)

Saco-S vid LiU

Via sin ekonomigrupp