Stressen sliter ut välfärdens akademiker

Långt före pandemin har välfärdens akademiker rapporterat om en ohållbar arbets­situation, med hög arbets­belastning utan möjlighet till återhämtning. Den senaste tiden är det barnmorskor som larmat, vilket kulminerat i mass­uppsägningar. Chefer inom förlossnings­vården har avsagt sig sitt ansvar över arbets­miljön, då de inte kan säkerställa en rimlig sådan. Det är minst sagt allvarligt. Även yrkes­grupper som lärare, läkare, fysio­terapeuter, arbets­terapeuter, psykologer och socionomer har allt för länge tvingats stå ut med en orimlig arbets­börda. Genom hjälte­insatser, inte minst under pandemin, har de lyckats säkerställa att kvaliteten på välfärden upprätt­hållits. Men många gånger har det skett på deras egen bekostnad. Det visar sig också i statistiken.

En ny rapport från Saco visar att sjuk­skrivningarna ökar snabbast bland akademiker. Mer än varannan sjuk­skriven akademiker har en psykiatrisk diagnos, och det är de stress­relaterade diagnoserna som ökar mest. Oftast är orsaken just hög arbets­belastning, utan möjlighet till åter­hämtning. Sjuk­skrivningarna ökar både inom privat och kommunal sektor, men mest i den sistnämnda. Det är ingen slump. Inom vård, skola och omsorg är arbets­miljön tuff och personal­bristen stor. I välfärden är kvinnor är i stor majoritet, vilket även det visar sig i statistiken. Sacos rapport visar att kvinnor är generellt sett över­representerade bland sjuk­skrivna akademiker. Hela 85 procent av alla akademiker som är sjuk­skrivna för reaktion på svår stress är kvinnor. De dåliga arbets­villkoren i välfärden är således inte bara ett stort samhälls­problem, utan även en viktig jämställdhets­fråga. Nu måste en förändring till.

För att förhindra ohälsosam arbets­belastning som leder till att människor hamnar i långa sjuk­skrivningar, har arbets­givarna ett stort ansvar. I grava fall av utmattnings­syndrom kan funktions­nedsättningen vara under många år, vilket kan bli fallet om den ohälso­samma arbets­belastningen och stressen fått pågå under för lång tid. Ju tidigare en utmattnings­problematik upptäcks desto lättare är det att rehabilitera individen tillbaka i arbete med god hälsa. Det är därför viktigt att arbets­givaren är observant på tidiga signaler hos anställda som en del i det systematiska arbets­miljö­arbetet för att på så sätt hejda utvecklingen. Arbets­givarna måste i högre grad ta sitt arbets­miljö­ansvar och förhindra ohälsosam arbets­belastning. Men politikerna måste också ge chefer inom välfärdenbättre förut­sättningar och resurser att förbättra arbets­miljön. I sin regerings­förklaring lovade stats­minister Magdalena Andersson att stärka välfärden. Det kräver god arbets­miljö för alla dem som arbetar där. Nu är det upp till bevis.

När personer ändå drabbats av psykisk ohälsa och hamnar i långa sjuk­skrivningar, behöver vi en sjuk­försäkring värd namnet. I såväl regeringens budget och i M-KD-SD-budgeten som nu röstats fram, finns ett antal bra förslag för att förbättra sjuk­försäkringen. Exempelvis ska rehabiliterings­kedjans tidsgräns bli mer flexibel vid dag 365 än i dag. Det är positivt. Det lägger ett ännu större ansvar på arbets­givarna att ta sitt rehabiliterings­ansvar på allvar. Dessutom behöver Försäkrings­kassans tillämpning bli bättre. Försäkrings­kassan måste klargöra behovet av rehabilitering tidigare i sjukfallet för individen än vad som sker i dag.

Samtidigt som de stress­relaterade diagnoserna bland akademiker skjutit i höjden, visar Sacos rapport att andelen avslag på ansökan om sjukpenning bland dem med psykiatrisk diagnos ökade kraftigt mellan 2015 och 2020. Detta på grund av en förändrad tillämpning av sjuk­försäkringen med hårdare regler. Dessutom blev Försäkrings­kassans syn på sjuk­försäkringen som en omställnings­försäkring mer strikt. Det drabbade sjuk­skrivna med psykiatriska diagnoser i hög omfattning, vilket är högst beklagligt. Tillämpningen måste anpassas till den verklighet vi har i dag – där stressrelaterad psykisk ohälsa utgör stor del av alla sjuk­skrivningar. Sjuk­skrivna måste få en chans att rehabiliteras och återgå till sina arbeten, i stället för att tvingas byta bana.

Ingen ska behöva utförsäkras på orimliga grunder eller tvingas till omställning i onödan. Och ingen ska heller behöva tvingas säga upp sig från sitt jobb på grund av dålig arbets­miljö. Detta är särskilt viktigt för akademiker i bristyrken i välfärden. I dag har allt för många av välfärdens akademiker valt att lämna de yrken som de brinner för och är utbildade till, för att värna sin hälsa och undvika sjuk­skrivning. Det är inte värdigt Sverige. Vi behöver alla barnmorskor, lärare, läkare, fysio­terapeuter, arbets­terapeuter, psykologer och socionomer som vi kan få!

Därför kräver Saco att:

• Arbetsgivarna måste arbeta mer aktivt med det systematiska arbets­miljö­arbetet (SAM), och ha ett proaktivt och långsiktigt förhållnings­sätt gentemot detta.
• Arbetsgivarna behöver använda OSA-föreskrifterna (organisatorisk och social arbets­miljö) mer före­byggande och som en del av det systematiska arbets­miljö­arbetet.
• Chefer inom välfärden måste ges bättre förutsättningar att förbättra arbets­miljön.
• Försäkrings­kassan måste klargöra behovet av rehabilitering tidigare i sjukfallet för individen än vad som sker i dag.
• Det införs flexiblare regler för bedömning av arbets­förmåga vid dag 365.

Göran Arrius
ordförande Saco

Debattartikel införd i Svenska Dagbladet 5 december 2021.