Ett mer jämställt föräldraskap behövs

I en debattartikel i SvD uttrycker statsminister Ulf Kristersson sin oro över de låga födelsetalen. Historiskt låga födelsetal ger förstås skäl till oro. Kristersson menar att det är ett faktum att ingen vet varför det ser ut så här. Och det är klart att det inte går att med säkerhet fastställa en kausalitet. Men historien visar att förutom den demografiska förändringen från stora barnfamiljer och hög barnadödlighet till familjer med färre barn där i stort sett alla överlever till vuxen ålder, finns det ett starkt samband mellan födelsetal, konjunkturläge och en orolig omvärld.

För Sverige handlar det enligt Kristersson om hur en modern familjepolitik bör se ut alldeles oavsett om det påverkar födelsetalen eller ej. Han nämner att för 90 år sedan i samband med makarna Myrdals bok ”Kris i befolkningsfrågan” var förskola och jämställdhet mellan kvinnor och män kontroversiella frågor. Sanningen är att dessa frågor har varit kontroversiella långt senare än så. Vill man ta ytterligare steg mot ett mer jämställt föräldraskap är en mer jämställd föräldraförsäkring ett naturligt steg. Eftersom det är i samband med det ojämställda uttaget av föräldraledighet som kvinnorna ofta blir omsprungna i karriär- och lönehänseende. Därför har Saco sedan länge eftersträvat en tredelad föräldraförsäkring. Det är hög tid att nu ta detta steg. För vi kanske inte är ”så jämställda som andra ibland tror?” för att använda Kristerssons egen formulering.

I artikeln pekar Kristersson på att den förändrade demografin kan göra att det nu finns möjlighet att minska kostnaderna för förskolor och skolor. Det är lite märkligt att i en artikel om låga födelsetal nämna att kostnaderna för förskolor och skolor kan minska. Självklart kan det finnas förskolor och skolor som behöver stänga men för de kvarvarande borde syftet i stället vara att förstärka kvaliteten. En bra utbildning bygger framtidstro och kan också utgöra ett effektivt vaccin mot utanförskap och kriminalitet. Det ger också större förutsättningar för en ökad tillväxt som i sin tur ger resurser för ett fortsatt välståndsbygge i stället för att gå motsatt väg med försämrad utbildning och eroderade trygghetssystem.

Kristersson menar att arbetskraftsinvandring inte är någon lösning bland annat därför att andra länder också söker högkvalificerad arbetskraft. Det är förstås riktigt men samtidigt en väldigt defensiv hållning om utgångspunkten är att Sverige inte kan vara konkurrenskraftigt. Vad regeringen gör är i stället att sätta käppar i hjulet för den högkvalificerade arbetskraften som söker sig hit. För att få jobba i Sverige föreslås ett lönegolv på omkring 35 000 kronor. Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv har gjort undersökningar som visar att mer än hälften av de som drabbas av ett sådant lönegolv är akademiker. Här bör förstås kollektivavtal och inget annat styra vilka löner som erbjuds och inte administrativa myndighetsbeslut. 

Grundorsakerna till att många människor nu också i Sverige drar sig för att skaffa barn kan naturligtvis vara svåra att fastslå men troligt är att de kan ha samband med att vi nyligen genomgått en pandemi, att inflationen sköt i höjden, att arbetslösheten nu ökar utifrån en redan hög nivå och att krig och klimathot kommit oss närmare. Politikens uppgift i en svår tid blir att hitta lösningar och skapa hopp och framtidstro. Där finns det en del övrigt att önska.

Göran Arrius
ordförande Saco

Artikeln är också publicerad i Svenska dagbladet