Urholkningen av sjukförsäkringen

Syftet med rapporten är att beskriva de mest centrala bristerna i dagens system när det gäller sjukförsäkringens ersättning och finansiering. I rapporten finns också ett antal förslag på hur systemet kan bli mer transparent, förutsebart och effektivt.

Sjukförsäkringsavgiften som ska finansiera sjukförsäkringen är central bland arbetsgivaravgifterna. Sjukförsäkringen ska kompensera för inkomstbortfallet som uppstår när någon förlorar arbetsförmåga på grund av sjukdom eller skada. Tanken i systemet är alltså att den enskilde inte ska behöva dra ned så mycket på sin levnadsstandard om arbetsförmågan reduceras.  Inkomstbortfallsprincipen är därför central för sjukpenningförsäkringen och avser främst sjukfall där arbetsförmågan är tillfälligt nedsatt.

Sacos analys visar att det finns stora grupper bland de etablerade på arbetsmarknaden där avgifter betalas på hela inkomsten, men där den försäkrade endast får en lägre andel av inkomstförlusten i ersättning från den allmänna försäkringen i samband med sjukdom. Men de flesta har därför kollektivavtalsvägen finansierat ett kompletterande sjukförsäkringsskydd som tar vid där den offentliga försäkringens räckvidd upphör. Eftersom det för dessa personer betalas sociala avgifter för inkomstdelar, över taket blir det i praktiken en dubbel betalning för detta skydd.

Akademiker som grupp har generellt sett högre inkomster än andra utbildningsgrupper och drabbas av den pågående urholkningen av systemet oftare än andra grupper. Inkomstbortfallsprincipen fungerar nu inte som det är tänkt. Idag tas avgiften ut på hela inkomsten medan ersättningens andel av inkomsten brister eftersom som alla som ligger över taket får samma ersättning i kronor. I dagens system brister alltså den viktiga symmetrin, speciellt bland akademiker.

För att behålla legitimiteten i systemet måste fler försäkrade få 80 % av sin tidigare inkomst i ersättning. Saco har utifrån analysen tagit fram ett antal förslag på hur staten kan återupprätta ett system så att det återigen kan bli mer transparent, förutsebart och effektivt. 

Här följer Sacos förslag:

• Kalibrera inkomsttaket: 
  Inkomsttaket i sjukpenningförsäkringen bör kalibreras så att 80 procent av de försäkrade får 80 procent av tidigare inkomst i ersättning.
  
  
• Indexera inkomsttaket med inkomstutvecklingen: 
  Indexera inkomsttaket med inkomstutvecklingen i sjukpenningförsäkringen så att urholkningen över tid upphör. Det är nödvändigt för att inkomstbortfallsprincipen och försäkringsmässigheten ska bevaras över tid.
  
  
• Arbetsgivaravgiften ska huvudsakligen vara en avgift:
  Arbetsgivaravgiftens syfte är att finansiera de offentliga trygghetsförsäkringarna genom avsättningar från anställdas löneutrymme. Att arbetsgivaravgiften blir en skatt i ökande grad och ersättningarna därför kan betraktas som bidrag skadar försäkringarnas legitimitet. Därför måste den allmänna löneavgiften separeras från arbetsgivaravgiften.
  
  
• Förtydliga finansieringen av socialförsäkringen:
  Att synliggöra socialavgifterna och separera dem från den allmänna löneavgiften tydliggör för anställda vad som är skatt och vad som är avgifter bland arbetskostnaderna. Socialavgifter och allmänlöneavgift bör därför redovisas och tydliggöras på anställdas lönespecifikation så att det blir tydligt.