Utbildning straffbart?
De sociala trygghetssystemen byggdes upp under en period när studenten tillhörde en relativt liten och priviligerad grupp i samhället som inte hade några större behov av stöd. Idag är studentgruppen förändrad och är i det närmaste ett tvärsnitt av befolkningen. Allt fler studenter är den första i sin familj att studera på högskolan, en femtedel av studenterna har barn och få studenter har råd att bli sjuka. Satsningar på att allt fler ska studera har lyckats, men de nödvändiga förändringarna i trygghetssystemen har hittills lyst med sin frånvaro. Varför ska studier leda till sämre pension? Varför kan en student inte vara sjukskriven på deltid? Varför är ersättningen till studenter som får barn så låg att den i princip är omöjlig att leva på?
I Utbildning straffbart? kan du läsa om vilka regler som gäller för studenter i de ekonomiska trygghetssystemen och för studiemedlet. Vi beskriver
svårigheter och föreslår lösningar. Många undrar över namnet på skriften. Det
handlar om att den som väljer att studera på flera sätt bestraffas jämfört med
dem som börjar arbeta direkt efter gymnasiet. Det ger verkligen fel signaler
till den som står i valet och kvalet när det gäller att investera i en högre utbildning.
De många doktorander som inte har anställning är en speciellt utsatt
grupp, då de har låg inkomst och ingen social trygghet men förväntas leva sitt
liv enligt samma spelregler som en heltidsanställd. Doktoranderna har fått
ett eget kapitel i den här skriften, men alla problem som tas upp gäller i allra
högsta grad även forskarstuderande.
Första upplagan av Utbildning straffbart? gavs ut 1997 och hette då
Studenten i Trygghetssverige. Varje gång vi har gett ut en ny version har vi hoppats att det ska vara den sista. Ända sedan den första upplagan av skriften
kom ut har vi hört från beslutsfattare att de är medvetna om problemen. Alla
riksdagspartierna har varit inne på att något måste göras för att förbättra
situationen för studenterna. Trots det har mycket lite hänt.
2008 tillsattes äntligen den studiesociala utredningen som vi studenter
länge hade efterfrågat. Fastän vi redan i direktivet till utredningen kunde
se att inte heller denna utredning skulle täcka alla de problem som behövde
lösas, hade vi stora förhoppningar om att trygghetssystemen äntligen skulle anpassas till studenternas särskilda situation. Det är därför med stor besvikelse vi nu kan konstatera att Alliansregeringen 1 valt att nästan fullständigt
bortse från de trygghetsbrister som identifierats, både i Utbildning straffbart?
och i studiesociala kommitténs betänkande (SOU 2009:28). Samtidigt som
regeringen ofta och gärna understryker vikten av utbildning och forskning
som Sveriges konkurrensfördel i framtiden, satsas det alldeles för lite på att
arbetssituationen för studenter och doktorander ska utgöra ett attraktivt
alternativ till anställning. Sverige har idag mer än 300 000 studenter, varav
många är socioekonomiskt utsatta bara därför att de har valt att försöka uppfylla visionen om ett kunskapssamhälle i världsklass. Detta är inte hållbart.
Vi kan inte fortsätta att exkludera studenter, vare sig ekonomiskt eller trygghetsmässigt, för att de valt att läsa vidare. En seriös satsning på högre utbildning måste täcka in samtliga delar av studierna.
Vi tror på möjligheten att Sverige kan bli en kunskapsnation av världsklass, men då måste beslutsfattarna skapa förutsättningar för det. Innan
studenterna får full tillgång till välfärdssystemen förblir detta tyvärr bara en
onåbar dröm.
Senast uppdaterad: 2024-12-17