Forskare

Här följer två exempel på olika sätt att forska – forskning inom historia och medicinsk eller naturvetenskaplig forskning. 

Forskning inom historia

Forskare inom historia använder många olika typer av källor, som kan vara

• Skriftliga, som protokoll, brev eller memoarer
• Muntliga, som sånger eller inspelningar av dialekter
• Föremål, som gamla mynt eller jordbruksredskap som någon hittat i marken

Det är viktigt att vara källkritisk. En fiende till en drottning, till exempel, kanske beskriver drottningen på ett mer negativt sätt än en vän till drottningen gör. Då gäller det att kunna avgöra vad som är sant.

Medicinsk eller naturvetenskaplig forskning

Inom den medicinska och naturvetenskapliga forskningen prövas ofta teoretiska hypoteser mot verkligheten genom att forskare gör försök. Försöken kan göras på labb, i fält eller digitalt. Fördelen med att göra experiment i laboratoriemiljö är att miljön är mer kontrollerad.

En viktig del i den vetenskapliga processen är att skriva forskningsartiklar med en detaljerad genomgång av hur försöken har gjorts. För att ett försök ska anses vara vetenskapligt ska det vara reproducerbart av andra forskare. Det är först när många olika studier pekar mot samma resultat, som ny kunskap växer fram.

Hur blir man forskare?

När studierna på grundnivå och minst ett års studier på avancerad nivå är avslutade (alltså efter minst 240 hp eller 4 år) är man behörig till forskarutbildning.

Utbildningen på forskarnivå är två eller fyra år och leder till licentiat- respektive doktorsexamen.

Det tar alltså minst åtta år innan den som börjar på en akademisk utbildning idag är färdig med sin doktorsexamen.

Vad gör forskare?

Den traditionella bilden av en forskarutbildad person är att man forskar och undervisar på ett universitet eller en högskola. Normalt sett krävs en doktorsexamen för att arbeta som universitetslärare. Doktorander med anställning eller med utbildningsbidrag kan också undervisa.

Om du vill fortsätta forska efter tiden som doktorand kan du göra det som postdoktor eller lektor och professor eller genom andra anställningar som forskare. En stor del av forskningen finansieras genom externa forskningsanslag som söks i hård konkurrens med andra forskare.

Den som har avlagt en forskarexamen kan också arbeta utanför högskolesektorn, t.ex. på en statlig myndighet, på ett museum, på ett sjukhus, inom utbildnings- eller socialförvaltningen i en kommun eller i ett läkemedelsföretag. Kraven på avlagd forskarutbildning kommer med stor sannolikhet att ställas i framtiden inom allt fler verksamheter.

Du kan läsa mer om de olika befattningarna/karriärstegen för forskare under Lärare/forskare vid universitet och högskola.